nonsensikvadrat

A great WordPress.com site

Jag är så djävla trött på pengar och banker

Det här blir ett tramsigt inlägg. Jag orkar inte med pengar och banker längre. Förbannade arslen. Jag ska byta bank. Eller starta en egen. Spermabanken.

Top secret

Ett hemligt meddelande till hemliga människor:

01001010 01100001 01100111 00100000 01100001 01110010 00100000 01101111 01110000 01110000 01100101 01101110 00100000 01100110 01101111 01110010 00100000 01101101 01101111 01101010 01101100 01101001 01100111 01101000 01100101 01110100 01100101 01110010 00101110 00100000 01010100 01100001 01100111 00100000 01101011 01101111 01101110 01110100 01100001 01101011 01110100 00100000 01101101 01100101 01100100 00100000 01101101 01101001 01100111 00101110 00100000

Eremiterna bor i hus

Eftersom jag har låtit denna blogg förfalla så känner jag inte att jag behöver hålla särskilt hög nivå på skrivandet här just nu. Så det här blir mest svammel.

Skulle det gå att genmodifiera vanligt gräs så att det inte blir längre än “lagom”? Betänk besparingarna som skulle göras där. Alla miljoner gräsklippare skulle förpassas till skroten och besparingarna av både energi och tid bör bli enorma. Förvisso är det kanske negativt i vår baklängesvärld. Försäljningen av trädgårdsmaskiner skulle ju totalkrascha, många skulle bli “arbetslösa”, ekonomin skulle gå åt skogen. Kanske vore det bättre att genmodifiera gräset så det växer fort så in i helvete. På en dag eller två har det växt så mycket att det är dags att klippa igen. Vårt samhälle är ju byggt på “arbete” och tillgången på detta så det är kanske en bättre ide att skapa turbogräs. Tänk vad vi skulle få arbete då. Fantastiskt.

Det är egentligen en smula komiskt. Folk omger sina moderna eremitgrottor villorna med gräs som ju egentligen är ett ganska kasst val av underlag. Visst ser det kanske snyggt ut välklippt men det är väl ungefär allt. Jag kan inte låta bli att tycka att all denna förbannade gräsklippningshysteri är en smula bisarr och lustig.

Som sagt, bloggen har redan sjunkit i nivå så jag skäms inte över detta inlägg🙂

Now hear this

Jag behöver jobb igen. Var vänliga att posta erbjudanden som kommentarer här.

The Water Room Analogy

Imagine you enter a room full of 1,000 people. You are told that water will soon be pumped into the room and those who cannot swim will drown. You have a limited amount of time and $20,000 to determine who can’t swim, and how to prevent their imminent deaths. What is your best course of action?

http://www.scottsantens.com/the-water-room-analogy-why-giving-basic-income-to-even-the-richest-makes-sense

The devil finds work for idle hands

As I am busy solving puzzles, I will let Alan Watts do the talking. I may or may not agree with everything, but still very interesting.

Dammråttor

Jag har varit extremt dålig på att skriva här. Jag erkänner. Det förvånar mig att folk fortfarande ramlar in här trots att jag inte skrivit något vettigt på väldigt länge. 

Jag har konsekvent spolat alla rekryteringsföretag på både artiga och oartiga sätt. Det som kan vara värt att notera om man nu inte är i en situation av absolut nöd, är att den taktik som gav bäst effekt om man nu vill ha ett jobb via dom, var att avfärda dom på ett väldigt tydligt men fortfarande relativt artigt sätt. Det verkar ge den rakt motsatta effekten mot vad man skulle kunna tro.

Jag är bara människa, och en människa kan bara leva en begränsad tid utan inkomst oavsett hur uppfinningsrik man blir, så jag blev helt enkelt tvungen att lösa detta. Envis som jag är så bestämde jag mig för att inte jobba för något företag som använde sig av rekryteringsföretag, så det blev det första kravet på arbetsgivare vilket försvårade saken en del. Det andra kravet var att jag helt enkelt fått nog av att resa hela tiden och spendera mitt liv på hotellrum av varierande kvalitet. Det tredje var inget krav, men iallafall något jag önskade, att få jobba med något som utmanar mig och tvingar mig att ständigt tänka lite längre. 

Vi får se om jag har lyckats, men jag ska börja nästa vecka. Det verkar finnas gott om tekniska utmaningar, elektronik och utveckling och sånt jag tycker är skoj. Till viss del är det saker jag jobbat med förut men även en stor portion helt nya prylar så det kommer krävas lite djävlar anamma för att sätta mig in i det. Ibland tar jag mig vatten över huvudet, men det brukar hjälpa att tänka tanken att någon annan människa kokat ihop det här, då ska väl för f-n jag kunna förstå det. För övrigt är jag allergisk mot extremt komplicerade saker, det är ofta ett tecken på dumhet och med det menar jag inte min dumhet utan hos den som krånglat till det. Det är inte svårt att krångla till saker, det kan vem som helst. Den smarte förenklar saker och reducerar komplexitet och inte tvärtom.

Nu när jag förhoppningsvis är räddad från att behöva äta dammråttor, så ska jag försöka komma igång med bloggen igen.

On marketing

F4nat1ken föreslog reklam som ämne. Ett intressant förslag som förtjänar en genomtänkt kommentar, dock har jag just nu lite brist på ord, så en kompromiss kan vara att låta Bill Hicks kommentera fenomenet “marketing”. Så, under tiden jag söker efter ord så får Hicks lägga fram sina.

Fire and Ice

Some say the world will end in fire,
Some say in ice.
From what I’ve tasted of desire
I hold with those who favor fire.
But if it had to perish twice,
I think I know enough of hate
To say that for destruction ice
Is also great
And would suffice.

Robert Frost

Någon skrev någonstans, “Do not speak if your words do not improve the silence”, så jag har varit tyst ett tag. Nu är jag inte säker på att det skrivna ordet kan bryta någon tystnad, kan det det? Jag vill tro det iallafall. På tal om tystnad så har jag insett att jag blir äldre. Det låter kanske dumt, men det har aldrig riktigt slagit mig på det direkta sättet förut. Jag märker det inte så mycket på min kropp, jag är förhållandevis stark och i god form, utan mer på andra saker. Jag har till exempel på senare tid utvecklat en extrem intolerans mot oljud. Jag tål det inte längre. Det börjar bli lite av ett handikapp jag måste försöka lära mig hantera, då ljud som betraktas som normala kan driva mig till vansinne. Människan och hennes förbannade maskiner, vi vill så gärna tro att vi nått teknologisk perfektion men våra maskiner bygger mestadels på råstyrka, eld och explosioner och för ett helvetiskt oväsen. Gör inte maskinen det vi vill tillfredställande, då bygger vi den större, starkare och mer rå. Det är antagligen inte universellt sant, men jag vill instinktivt tro att ju mer oväsen och vibrationer det vi konstruerar skapar, desto mindre effektivt är det. Tyvärr måste jag erkänna att denna intolerans även kommit att inbegripa människor som för oväsen i onödan, ni vet, slamrar med saker, klampar ned hälarna i golvet när dom går, smäller igen dörren istället för att hålla ned handtaget, och pratar omotiverat högt. Jag är inte kvalificerad för detta, men jag är benägen att tro att ljudet för dessa människor fyller någon sorts inre tomhet. Är det kanske därför människor idag är så rädda för tystnad att radion eller tv:n alltid står på? Nog om det.

En annan sak jag tröttnat på är Hollywood. Jag står inte längre ut. Förut kunde jag smyga in nån hollywoodfilm emellanåt som förströelse men det går inte mer. Snart handlar VARENDA film om jordens undergång, eller en invasion av utomjordlingar som ska ta livet av oss, eller zombies. Jag vet inte varför, men man kan ju lätt tro att dom försöker skrämma oss halvt till döds. Varför?

Förresten, vad händer om man blir skrämd halvt till döds två gånger?

Istället för att vidare förstöra tystnaden så får Roald Dahl avsluta med vad som förhoppningsvis är en förbättring av tystnaden.

 

The most important thing we’ve learned,
So far as children are concerned,
Is never, NEVER, NEVER let
Them near your television set —
Or better still, just don’t install
The idiotic thing at all.
In almost every house we’ve been,
We’ve watched them gaping at the screen.
They loll and slop and lounge about,
And stare until their eyes pop out.
(Last week in someone’s place we saw
A dozen eyeballs on the floor.)
They sit and stare and stare and sit
Until they’re hypnotised by it,
Until they’re absolutely drunk
With all that shocking ghastly junk.
Oh yes, we know it keeps them still,
They don’t climb out the window sill,
They never fight or kick or punch,
They leave you free to cook the lunch
And wash the dishes in the sink —
But did you ever stop to think,
To wonder just exactly what
This does to your beloved tot?
IT ROTS THE SENSE IN THE HEAD!
IT KILLS IMAGINATION DEAD!
IT CLOGS AND CLUTTERS UP THE MIND!
IT MAKES A CHILD SO DULL AND BLIND
HE CAN NO LONGER UNDERSTAND
A FANTASY, A FAIRYLAND!
HIS BRAIN BECOMES AS SOFT AS CHEESE!
HIS POWERS OF THINKING RUST AND FREEZE!
HE CANNOT THINK — HE ONLY SEES!
‘All right!’ you’ll cry. ‘All right!’ you’ll say,
‘But if we take the set away,
What shall we do to entertain
Our darling children? Please explain!’
We’ll answer this by asking you,
‘What used the darling ones to do?
‘How used they keep themselves contented
Before this monster was invented?’
Have you forgotten? Don’t you know?
We’ll say it very loud and slow:
THEY … USED … TO … READ! They’d READ and READ,
AND READ and READ, and then proceed
To READ some more. Great Scott! Gadzooks!
One half their lives was reading books!
The nursery shelves held books galore!
Books cluttered up the nursery floor!
And in the bedroom, by the bed,
More books were waiting to be read!
Such wondrous, fine, fantastic tales
Of dragons, gypsies, queens, and whales
And treasure isles, and distant shores
Where smugglers rowed with muffled oars,
And pirates wearing purple pants,
And sailing ships and elephants,
And cannibals crouching ’round the pot,
Stirring away at something hot.
(It smells so good, what can it be?
Good gracious, it’s Penelope.)
The younger ones had Beatrix Potter
With Mr. Tod, the dirty rotter,
And Squirrel Nutkin, Pigling Bland,
And Mrs. Tiggy-Winkle and-
Just How The Camel Got His Hump,
And How the Monkey Lost His Rump,
And Mr. Toad, and bless my soul,
There’s Mr. Rat and Mr. Mole-
Oh, books, what books they used to know,
Those children living long ago!
So please, oh please, we beg, we pray,
Go throw your TV set away,
And in its place you can install
A lovely bookshelf on the wall.
Then fill the shelves with lots of books,
Ignoring all the dirty looks,
The screams and yells, the bites and kicks,
And children hitting you with sticks-
Fear not, because we promise you
That, in about a week or two
Of having nothing else to do,
They’ll now begin to feel the need
Of having something to read.
And once they start — oh boy, oh boy!
You watch the slowly growing joy
That fills their hearts. They’ll grow so keen
They’ll wonder what they’d ever seen
In that ridiculous machine,
That nauseating, foul, unclean,
Repulsive television screen!
And later, each and every kid
Will love you more for what you did.

“Money does not represent such a value as men have placed upon it.”

För er som minns mitt inlägg om arbetsmarknaden så kan jag upplysa er om att jag i allra högsta grad hamnat i slagsmål med denna “marknad”. Rekryterare är i sanning något av det värsta jag kan tänka mig. Jag har bland annat sökt ett jobb där arbetsuppgifterna var relativt enkla och helt i linje med vad jag tidigare pysslat med och där rekryteringen sköttes av en av dessa förbannade rekryteringsföretag. Jobbet ifråga krävde grundläggande kunskap inom linux och eftersom jag använt detta från och till de senaste 15 åren ansåg jag mig uppfylla det kravet. Andra krav som ställdes var grundläggande teknisk kunskap, något jag också måste påstå mig ha. Jag törs påstå att jag har mycket god teknisk kunskap inom flera områden. Hursomhelst, en tjej som kan ha varit strax över 25 ringde upp mig och höll vad jag uppfattade som en arrogant ton redan från start. Jag försökte att gå emot mina egna råd i min guide till arbetsmarknaden (hey, jag behöver ett jobb, att gå emot strömmen är bara intelligent till en viss gräns där inget annat än pina finns att hämta, där är jag nu) och höll en trevlig och saklig ton ändå. Efter ett par minuter utan EN ENDA fråga av teknisk karaktär, eller ens något i närheten av relevant, började mitt tålamod sina. Kanske märkte denne “rekryterare” det, och ställde frågan “Hur följer du med i allt nytt som händer i linux?” Jag visste inte helt vad jag skulle svara. För det första är frågan otydlig av flera skäl och för det andra kände jag att jag redan hade tappat lusten, så jag svarade bara något i stil med att jag hållit mig uppdaterad genom 15 års användande av “linux”. Här någonstans sa den här tjejen att hon kunde tänka sig att presentera mig som en “joker” till arbetsgivaren, varpå jag helt tappade lusten och avslutade samtalet. Vid en kontroll av detta företag och dess anställda via diverse “sociala medier” och liknande så är de flesta under 25 och har skrivit högst märkvärdiga saker på sina listor över skillz, kanske något i stil med en murare som skriver att han har kompetens med murarslevar, eller en chaufför som listar bromspedalen som en av sina förmågor. För en rekryterare helt utan teknisk kunskap med diverse utbildningar i psykologi och märkliga system som “understanding personal potential” är det kanske inte lätt att förstå, men då blir min fråga: Varför i helvete ska hon rekrytera till denna tjänst? Om hon hann dra några slutsatser om min personliga potential på dessa minuter så vågar jag lova att det var felaktiga sådana.

Den här gången är det allvarligt menat: Om någon av er läsare har ett jobb till övers till en person med den psykologiska profil ni själva kan ta fram baserat på vad som står skrivet på denna blogg, let me know.

Över till nåt annat.

 Det politiska språket, det språk som talas av politiker, ger sig inte ut i de här markerna, eftersom de flesta politiker enligt de bevis som vi har tillgång till inte är intresserade av sanning utan av makt och av att hålla sig kvar vid den makten. För att kunna sitta kvar vid makten gäller det att hålla folk i okunnighet, så att de lever i okunnighet om sanningen, till och med sanningen om sina egna liv. Därför är vi omgivna av en väldig gobeläng av lögner, som vi livnär oss på.

Detta sagt av Harold Pinter i sitt tal när han tog emot Nobelpriset i litteratur. Kanske var det rätt vid något tillfälle, men jag vill påstå att det inte längre är sant. Det är inte längre en gobeläng av lögner utan en hel samhällskonstruktion baserad på lögner som blivit så stor, hög och tung att den riskerar att kollapsa under sin egen tyngd. Varhelst man gräva må, så finns där lögner, halvsanningar, eller dogmer. Korthuset är oerhört nära att kollapsa och jag tror inte längre att det ens kommer att behövas någon revolution eller någon rakryggad rebell för att få det att rasa. Problemet för korthusbyggarna är att det hela tiden måste staplas på nya lögner för att upprätthålla de lögner som redan finns och börjat ifrågasättas, en omöjlig uppgift i längden. 

En del av dessa lögner är av sådan grad att de faktiskt strider mot sunt förnuft. Bara en liten kort möjlighet till eftertanke spräcker hela illusionen. Att dessa lögner är bärande delar i korthuset gör inte saken enklare för korthusbyggarna.

Det är en tidsfråga innan så många insett det absurda i vad vi matas med dagligen att reaktionen blir ostoppbar. Svenskarna må vara fikafolket nummer ett, men någonstans finns högafflar, tjära och fjädrar allt kvar. Jag oroar mig faktiskt mer för vad som eventuellt händer efter högaffelfasen. Dessutom är det nog inte bara svenskarna detta gäller, utan stora delar av världen.

Vad hände förresten med Syrien, Assad och den högst suspekta kemiska vapen-episoden? Det har blivit väldigt tyst där. Var det kanske ytterligare en kuvösbebis-grej? Jag tror att Putin har/hade ett finger med i spelet här och kanske bidrog till att krascha partyt, kanske är det därför han inte är helt poppis just nu. Karln är dock ingen ängel, det ska sägas. Med stor sannolikhet har även han och FSB en del kuvösbebis-incidenter på sitt samvete.

Hur som helst, efter att högafflarna ställts tillbaka, här är några punkter av vikt enligt mig:

Fri, öppen och opartisk media. Ska det vara så djävla svårt att ordna någon sorts media som inte kan köpas ens av multimiljardärer och förvandlas till slagträ? När medier bokstavligen ägs av banker då är högafflarnas tid inne.

Ett nytt demokratiskt system som omöjliggör att muta/köpa, hota, påverka eller på något annat sätt med hjälp av pengar, infiltration eller andra maktmedel korrumpera politik och därmed kontrollera skeenden och beslut. Hur detta ska utformas är jag inte säker på, men behövs gör det.

Ett ekonomiskt system som är öppet, enkelt och möjligt att med sunt förnuft förstå, även vid fikabordet. Den enorma komplexiteten i dagens system är i allra högsta grad medveten, det är ett sätt att maskera att det är fullständigt korrumperat, vansinnigt, sjukt och galet. Kanske skulle även någon mekanism som förhindrar överdrivet hamstrande av pengar vara på sin plats, och idealiskt vore att denna mekanism även skulle förhindra diverse “påverkan” genom massiv spekulation.

Ovan punkter är vad jag anser som mest kritiska och mest öppna för attack för den som eventuellt av olika skäl skulle vilja parasitera och sabotera vårt samhälle. För, utan att bli för konspiratorisk, jag tror inte att det samhälle vi idag har är vad folk vill ha men lika förbannat ÄR det så, så kallad demokrati till trots. Jag vill tro att det i människor finns allt som behövs för att ordna ett fredligt och rättvist samhälle förutsatt att ovan punkter blir åtgärdade. Hur det nu än ligger till med energikriser, peakoil och klimatförändringar så tror jag faktiskt inte att det är vårt största problem just nu. Låt oss vara hopplösa tekniknaivister och avsluta med Nikola Teslas ord:

Throughout space there is energy. Is this energy static or kinetic! If static our hopes are in vain; if kinetic — and this we know it is, for certain — then it is a mere question of time when men will succeed in attaching their machinery to the very wheelwork of nature.

Även om han hade fel och vi misslyckas med att tämja universums urkraft, så sa han även:

Nature may reach the same result in many ways. Like a wave in the physical world, in the infinite ocean of the medium which pervades all, so in the world of organisms, in life, an impulse started proceeds onward, at times, may be, with the speed of light, at times, again, so slowly that for ages and ages it seems to stay, passing through processes of a complexity inconceivable to men, but in all its forms, in all its stages, its energy ever and ever integrally present. A single ray of light from a distant star falling upon the eye of a tyrant in bygone times may have altered the course of his life, may have changed the destiny of nations, may have transformed the surface of the globe, so intricate, so inconceivably complex are the processes in Nature. In no way can we get such an overwhelming idea of the grandeur of Nature than when we consider, that in accordance with the law of the conservation of energy, throughout the Infinite, the forces are in a perfect balance, and hence the energy of a single thought may determine the motion of a universe.

 

Tesla sa många saker, han påstod med bestämdhet att Einstein var en idiot och att Maxwells ekvationer var att likna med poesi. Nutcase eller inte, han hade med säkerhet rätt i en sak:

Money does not represent such a value as men have placed upon it. All my money has been invested into experiments with which I have made new discoveries enabling mankind to have a little easier life.

 

 

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.